Grekiska bokstäver alfabet
Greek alphabet, writing system developed in Greece about BCE that became the ancestor of all modern European alphabets. Derived from the North Semitic alphabet, the Greek alphabet was modified to make it more efficient and accurate for writing a non-Semitic language. Learn more about the Greek alphabet here. Historisk utveckling Grekiska alfabetet på keramik, Arkeologiska nationalmuseet i Aten Den viktigaste innovationen jämfört med dess föregångare, det feniciska alfabetet , var införandet av separata tecken för vokaler.
Utan dessa skulle den grekiska skriften, till skillnad från feniciskan, bli praktiskt taget oförståelig, och de moderna arvtagarna av det grekiska skriftsystemet har bevarat detta.
Hjärngympa: det grekiska alfabetet
Exempel på alfabeten med vokaler som INTE härsammar från det grekiska är Gamla turkiska alfabetet , Etiopiska alfabetet , Indiska alfabeten och Gamla Ungerska alfabetet. Glid- och andningssmarkeringar, som i stort sett var överflödiga i grekiskan, modifierades, och i östgrekiska fick Eta också betydelsen av långt e-ljud. Slutligen infördes Omega för långt O-ljud. Tre nya konsonanter - Phi, Chi och Psi, som lades till i slutet av alfabetet allt eftersom de togs i bruk, introducerades också.
De behövdes huvudsakligen för aspirerande konsonanter som saknades i feniciskan. Under senantiken och medeltiden försvann de aspirerade ljudvärdena och de aspirerade tonlösa klusilerna övergick i tonlösa frikativer.
Poster med det grekiska alfabetet
De tre bokstävernas ursprung är omdiskuterat: Enligt Miller 53 kommer en Psi-liknande form Ψ av kappa från Proto-Kanaaneiska. Ypsilon återinfördes också från feniciskan och har samma ursprung som Digamma upphovet till vårt F. Vissa källor anser dock att Ψ är en ren grekisk innovation utan semitisk föregångare. Medan Pi användes för både det aspirerade och oaspirerade fonemet kom Koppa att symbolisera det aspirerade ljudet.
Vissa språkvetare menar att Phi är en ren grekisk uppfinning, medan Sampson hävdar att den härstammar från Θ Theta och Swiggers antar att bokstaven har Cypro-Minoiskt ursprung. Bernal hävdar att Chi har ett sydsemitiskt ursprung; andra att den kan härledas ur Ξ Xi Jensen Sampi, vars namn troligtvis kommer från grekiska ô sán pi 'like pi' Jensen är möjligtvis en nyare form av den semitiska bokstaven san som också finns i etruskiskan.
Gercke ser Xi som en föregångare till Sampi. Bokstaven användes som alternativ till Sigma men vid klassiskt tid hade den senare helt tagit över och Sampi försvann ur alfabetet. Bokstäverna Waw senare kallad Digamma och Koppa försvann också.
Sök i tre ordböcker på en gång
Den förra behövdes bara i de västliga dialekterna där de via det etruskiska alfabetet gav upphov till dagens latinska F och Q och den senare knappast alls. De levde emellertid kvar i det joniska talbeteckningssystemet där de olika bokstäverna representerade specifika talvärden. San återinfördes också senare och stod för värdet Tusentalsvärden uttrycktes genom en markering uppe till vänster om bokstaven 'A för , 'B för etc.
Ursprungligen fanns det flera varianter av det grekiska alfabetet, de mest betydande västgrekisk chalkidisk och östgrekisk jonisk grekiska. Den förra gav upphov till det etruskiska alfabetet och sedermera det latinska alfabetet. Athen antog den joniska skriften som standard år f. De grekiska tecknen kom sedermera att alltid skrivas från vänster till höger, men ursprungligen var skrivsättet från höger till vänster med asymmetriska tecken spegelvända och därefter varierande - eller oftast alternerande fram och tillbaka, s.